I Kungsan med Olof Monday 2006-07-10
En höjdpunkt vid mina besök i Stockholm är att träffa mina barn. Olof var förstås med och firade Naelas 35-årsdag i först i Rinkeby och sedan i Hammarbyhamnen. Vi brukar också se till att träffas för en fika eller en öl på tu man hand. Det är alltid lika intressant att diskutera livet och politiken med Olof. Den här gången sågs vi över några öl i Kungsträdgården. Medelhavsvärmen i staden inbjöd till att häva den gula drycken i våra strupar utomhus.
Han hade just återkommit från Silicon Valley och Cupertino, dit Apple hade kallat lokaliserare. Tydligen menar herr Jobst att ha denna gång skall presentera något så hemligt att det inet tål att färdas över Internets super high ways. Tystnadslöften tillät inte att jag fick veta något om vad det handlar om, men lite synpunkter på paranoia och labets effektivitet kunde han ge.
SÃ¥ pratade vi naturligtvis som sÃ¥ ofta om den notoriska och tragiska konflikten mellan israeler och palestinier. SÃ¥ fort en lösning skymtar, bryter helvetet lös igen. “FÃ¥ngarnas dokument” har just antagits som preliminär “road map for peace”, vilket kunde underlätta för Hamas att smyga sig runt sitt förnekande av Israels existens. Ogenomförbart i sin detalj, är det ändÃ¥ en glimt av ljus. Samtidigt har en kidnappning av en israelisk soldat använts som förevändning för israelisk militär att gÃ¥ in i Gaza, som man utrymde för ett Ã¥r sedan.
Om allt möjligt annat snackade vi också, och som vanligt var det underbart att möta sonen.
Goliat och högtrycket Friday 2006-07-07
Om midsommaren visade sig från sin bästa sida i år med strålande sol som bröt fram just då långbordet stod dukat i Fridhems trädgård, överraskade sommaren med ett bestående högsommarvärme. Otroligt skönt medan grönskan fortfarande är skir och jungfrulig.
Visst kändes det märkligt att lämna Öland när det är som allra bäst, men möjligheten att besöka barnen och fira Naelas födelsedag var alltför lockande. Värmeböljan har fortsatt här i Rinkebyn och det blir behagligt på Naelas och Björns balkon först framemot kvällen.
Min dotter fyllde trettiofem på torsdagen, med den Erikssonska delen av familjen inbjudna på god pastasallad och vitt vin och glass. På söndagen skall den Gralvik/Arboreliska delen samlas hos Elisabeth och Sven för ytterligare firande.
En annan viktig händelse är förstÃ¥s den nye valpige Goliat, med lÃ¥na kalviga ben som anlände till familjen frÃ¥n Irland via Arlanda för ett par veckor sedan. Pigg och nyfiken nosar och biter han pÃ¥ allt han kommer Ã¥t, rusar omkring och busar med husse, matte och inte minst “gamlingen” Bilbo. Sen välter han omkull och sover. Husse och matte oroar sig som sig bör för “bäbisen” och vad han stoppar i sig. Bilbo tar emot den nye familjemedlemmen med upphöjt lugn.
Svensk midsommar Saturday 2006-06-24
Äntligen! Den svenska midsommaren när den är som bäst. Min älskade syster Eva och mina lika älskade bröder Nisse och Björn anlände med sina respektive Valla, Hardy och Björns dotter Kajsa med vidhängande Daniel samt busiga hundar. Fridhem låg under dagen i ömsom sol, ömsom mulen kyla. När det traditionella bordet dukats med sill, fil och gräslök, köttbullar och färsk potatis, öl och akvavit, bröt solen fram och lät trädgården bada i värme och god gemenskap. Vid bordets ände presiderade som sig bör, Fridhems gudinna och moder till oss syskon. Den värme som är oss förunnad, då vi umgås spred sitt ljus över vårt goda midsommarbord och det goda livets njutning genomströmmade oss.
En sådan tradition kan man bara önska människan var än hon befinner sig.
Med midsommaren kom äntligen också Fridhems spira rekonstruerad av familjens lysande snickarmäster Hardy. I de sista skälvande timmarna före midsommarhelgen gav han sig i kast med detta delikata uppdrag. Materialet denna gång är marin plywood och bör kunna motstå tidens tand bättre än tidigare versioner av fur och gran. Heder åt en sådan man. Återstår att få den på plats och återge Fridhems anblick dess forna glans.
VÃ¥r i Rinkebyn Tuesday 2006-04-18
Vintern börjar ge upp sin kamp om markerna och våra sinnen. Endast små ynkliga svartnande högar av grusblandad snö ligger kvar på skuggiga ställen. Årets isiga mars har övergått i ett soligt april, och fastän vindarna ännu kan kännas kyliga, finns hopp om vår och sommar, och de djärvaste blomstren har kastat sig upp ur mullen och lyser vid soliga väggar.
Jag har lämnat Ön och mina multimediala experiment och besöker familjen Arborelius i Rinkebyn. Äntligen har jag fått träffa den sköna Jez, på besök hos Olof från Jerusalem. Vi sågs här hos Naela och Björn, som bjöd på god mat och trevlig samvaro under en kväll. Snart nog far Jessica tillbaka till Jerusalem, och till sommaren skall hon besöka sitt amerikanska hem. Till hösten planerar hon att studera i Stockholm, och jag kan bara önska dem all glädje av varandra. Man kan bara ta en sådan varm och generös ung kvinna till sitt hjärta.
“Hemma hos” är hemma hos … Wednesday 2006-03-29
Borgholm har fortfarande kvar en skatt av gammal arkitektur från tiden som badort på modet. Mycket har dock skattat åt förgängelsen, ofta i form av brand. Därför gläder jag mig åt det som finns kvar av tinnar, torn och annan snickarglädje.
Ett av dessa märkliga hus är detta bakom kyrkan, där det sedan länge har bedrivits sommarrestaurang under namnet “Hemma hos”. Stället var flott att döma av matpriserna, men troligen har det ändÃ¥ gÃ¥tt uselt med finanserna. Huset och restaurangen var till salu under nÃ¥got Ã¥r till ett pris som motsvarade den pÃ¥ maten. NÃ¥gon hugad spekulant tycktes inte vilja infinna sig.
SÃ¥ under hösten kunde man läsa i bladet, att kÃ¥ken skulle rivas för att ge plats Ã¥t, hör och häpna, ett smärre radhusomrÃ¥de mitt i sta’n. Det var med förskräckelse jag tog del av dessa tidender, och jag har dÃ¥ och dÃ¥ gÃ¥tt förbi för att se om vandalerna varit framme. Borgholm utsattes ju lyckligtvis inte för den stora galenskapen pÃ¥ 60-talet, dÃ¥ Europas stadskärnor revs, kanske inte för att ge ljus och luft, utan för att ge plats Ã¥t fyrkantiga fula köplador i glas och betong. Samt förstÃ¥s de nödvändiga Ã¥tföljande parkeringshusen. En beboelig och smÃ¥skalig miljö försvann och ersattes med öken under nÃ¥gra decennier, tills ladorna flyttade ut och efterlämnade sönderslagna städer. Att Borgholm skonades, berodde nog mindre pÃ¥ klokare kommunpolitker, än pÃ¥ att ladorna inte fick plats.
IgÃ¥r hände det, men inte pÃ¥ det sätt man kunde befara. “Hemma hos” rycktes upp frÃ¥n grunden och transporterade till en ny hemvist, hemma hos Bengt och Ing-Marie pÃ¥ Krutans Café och rumsuthyrning. En nätt liten friggebod. NÃ¥gra planer pÃ¥ vad som skall hända med huset har det inte sagts nÃ¥got om, men det fÃ¥r man väl veta sÃ¥ smÃ¥ningom. Dagens Barometern talar om en jättelik trailer och och mÃ¥nga nyfikna.
Vintern biter Wednesday 2006-03-22
Efter en tio dagars sejour i Blekinge, har jag återvänt till Öland och min arbetsmaskin. Förutom att kolla upp mer än 250 mail igår, har jag ägnat dagen åt att beskriva mitt arbete med en blidvisare skriven i Flash. Den jag redan haft en tid på min blog, visar vackert upp de tolv senaste bilder, jag skickat upp till Flickr. Den animerar också bilderna så att en i taget förstoras upp, en mycket trevlig bildvisare. Tyvärr måste man ju numera bli lite petig med sina webbsidor och se till att de följer olika standards för webbsidor, såväl för struktur och stilar.
Jag beslutade att göra en egen Flashbildvisare som liknar den man kan få från Flickr, och tillverkade en sådan innan jag åkte ner till Eva. För att minnas hur jag gjort och eventuellt skriva en anvisning för andra som vill göra något liknande, har jag ägnat dagen åt att skriva en sådan - s.k. tutorial. Efter lite vidareutveckling skall jag presentera den för en intresserad omvärld.
Jag får återkomma med berättelsen om vistelsen i Karlskrona, när timmen är mindre sen. Under tiden fortsätter vintern att hålla oss i sitt järngrepp, även om solen så här i slutet på mars ger dagsmeja.
Silver först på Flickr Thursday 2006-02-09
Äntligen kom jag till sans och förnuft och laddade upp mina första bilder till mitt album på Flickr. Jag hälsar på Naela i Rinkebyn för att fira Olofs 36:e födelsedag.
I morse smet familjens intelligentaste och därmed busigaste katt in i mitt rum och satte sig att posera i fönstret mot gården. Jag hade min Canon nära till hands och tog några bilder
Nu på kvällen, när jag satt och läste på webben om det som kallas web 2.0, omstritt begrepp, halkade jag in på min tomma plats på Flickr, som jag skaffade för några månader sen och beslutade göra något åt saken. Silver blev den som först blev uppladdad till min bildsamling i världen. Jag upptäckte också att man kan registrera sin egen blog på Flickr och skicka bilder med kommentar till den.
Detta är ett försök.
PetitOn sjösätts Wednesday 2006-01-18
Nu har jag lyckats besluta om namnet på min blog. PetitOn klingar väl lite utländskt och flärdfullt om ni vill, men eftersom jag kommer att skriva en del om teknik, tänker jag att namnet bör vara internationellt gångbart. Ännnu så länge vet jag inte riktigt hur bloggen kommer att utvecklas eller vad jag kommer att skriva om.
Mitt arbete handlar just nu mest om att förstå tekniken bakom bloggapparaten och testa hur utseende och funktion skall ändras. Som framgår av presentationssidan About/Om kan man inte förvänta sig att man känner igen sig från gång till gång. Trots ofullkomligheterna har jag beslutat släppa ut PeitOn från sitt gömställe, ut i hetluften att möta eventuella kommentarer.
Sådana är välkomna liksom du, dyrbare läsare.
Gamla stötar Wednesday 2006-01-11
Rubriken gör kanske inte helt rättvisa åt den församling som i afton möttes i Sven-Bertils eleganta och trivsamma hem. Vi har samlats förr hemma hos någon av oss och har alltid lika trevlegt, gamla arbetskamrater från Thorilsplans gymnasium. Vi arbetade tillsammans med goda ambitioner och en stark gruppkänsla med att skapa nästa generations nyfikn a och hungriga ingenjörer.
Åtminstone var det detta vi tänkte oss. Kvalitén var hög och ingen gömde sina framgångsrecept i skrivbordslådan. Allt delade vi med oss - av material och kunskaper, framgångar och vedermödor. I betygssättningstider säckade vi under bördan av rättvis bedömning - under rektorer med varierande ledningsförmåga stödde vi varandra. Om någon var svag täckte vi upp så att målet, en god undervisning, kunde bibehållas. På våra kafferaster diskuterade vi undervisningen såväl som livet och integrationen av nya kollegor. Det kan låta torrt att aktierna, golfen, villorna och seglingen oftast stod tillbaka från arbetets innehåll, elevernas färmåga och teknikens utveckling. Men så var det och aldrig ett ögonblick ointressant. På våra fester lekte vi och roade oss, åt gott och drack vin och sjöng oanständiga visor till Runes gura.
Ingenting är märkligt med att vi ses ett par gånger om året, om än verksamheten sedan länge avvecklats och vi gör helt andra ting. Någon har lämnat läraryrket och blivit konsult, några har gått vidare till högskolan och andra pensionerat sig. Vi är alla Thorildsplanare och Elare och möts mer än gärna i den ena träffen efter den andra. Vi äter och dricker gott och samtalar om det som var och hur det gick sen och vad som hänt dem som just denna gång inte är med och dem som lyckats komma.
Ibland är det så lyckligt att Rune har med sin guitar och det blir som i kväll att vi sjunger tillsammans. Den Taube som alla kan. Sven-Bertil har levt med detta möte, berättade han, under längre tid och tänkt sig in i hur det skulle gestalta sig. Det blev inte exakt så, som det händer med planer, men det blev lysande - hoppas jag också för honom som tillbringade en hel del tid i köket. Det bjöds hemlagad potatismos med välkommet tuggmotstånd och renfärs och fräscha grönsaker och egenhändigt plockade lingon. Gott vin därtill och till kaffet och nötkakan en god likör.
Av den historiska vandring han tänkt sig blev intet, men det goda samtalet kunde pågått länge till och ytterligare en omgång sång till Runes guitar kunde väl fått plats. På Rose-Maries, den allt sammahållande, förslag kan man tänka att gänget kommer till Öland i höst eller så. Vad hittar man då på ?
Trettondagsafton Monday 2006-01-09
Diskmaskinen läckte lite och allt vatten pumpades inte ut som det skulle. En iten irritation mellan nyår och trettonhelgen. Hyllan den stod på lutade och Björn och jag pallade upp den i horisontellt läge med en mahognybräda jag haft i källarförrådet sen urminnes tider. Den skulle väl bli något fint, men hade blivit liggande. Nu kunde den kanske vara till nytta.
Men trots att maskinen diskade glas och tallrikar rena, tycktes den inte villig att tömma allt vatten - några iter på botten blev alltid kvar. Det skulle bli värre.
På trettondagsafton beslöt vi att motera ut den ur bänken och testköra den ovanpå, där man kan se vad den har för sig och skruva bort lite plåtar och studera innanmätet. Vi monterade vatten och avlopp via dörrarna på diskbänken och testade med genom att vrida programverket för hand. vi hittade inget läge där den ville pumpa ut vatten och efter ett par timmar gav vi upp. Vi ville inte ha skåpsdörrarna öppna för katternas skull. Kräken är alltid nyfikna och det kunde gå illa om de blev fast under bänkarnas golv.
Emellertid saknades en propp för vattenledningen, så vi fick sätta tillbaka vattenslangen. Inget allvarligt äventyr, men tråkigt om husfolket behöver återgå till handdisk och vi hoppas få tag på någon reservdel som kan återställa ordningen.
Naela var hos en kompis och just nu var det nödvändigt med att diska för hand. Björn tog på sig den uppgiften och jag satte mig vid min dator för att läsa och besvara mail. Plötsligt går larmet i köket. Det strömmar vatten över golvet och den närmaste timmen svabbar Björn golvet, medan jag som är lite tunnare ligger på alla fyra i diskbänksskåpet och suger upp en sjö av vatten med en frottéhandduk.
Vi hade glömt inloppet för diskmaskinens avloppsvatten och genom pipe forsade vattnet från sjöljhon när Björn för varje glas och tallrik. Björn var stressad men vi var glada att allt var torrt när husets dam kom hem.
Så kan man alltså tillbringa en trettondagsafton i Rinkebyn.
« newer posts | older posts »
All Posts
del.icio.us
PetitOn Tellus